jessicas

klockan är halv tolv, jag har hunnit ringa Z alla kompisar, till slut fått tag på Lisa och äntligen fått svar på var Zebastian "Var är jag?" faktiskt är. puh.

man kan helt enkelt inte vara i peking och fråga MIG var man är, det går bara inte.

Dessutom har brandlarmet tjutit i en halvtimme (275 grader var tydligen för varmt för vår ugn)  och filmduken har trillat ner, förväntar mig bara att kylskåpsdörren trillar av och toan delar sig på mitten nu också...

men, med knallblå himmel, strålande sol och 24 grader så går det inte att tappa humöret så nu går jag och makroböckerna ut i gräset,

so long!